Tidslinjen

Startpunkten. Allt som kom sedan har sin första rad här.

Året då marken försvann under fötterna på en som var för liten för att bära det.

Länge var lösningen att inte säga något alls. Det höll — ett tag.

Första gången färgen sa det jag inte kunde säga högt.

Svart var inte längre den enda färgen som fanns i rummet.

Bloggen blir till. Nu berättar jag det själv, i min egen ordning.

Resten är oskrivet. Det är precis därför det är fint.